(10 March 1818 - 28 March 1871) was a Danish painter, best known for his portraiture. One of the last students of Christoffer Wilhelm Eckersberg, who was known as the father of the Golden Age of Danish Painting, Gertner belonged to the tail end of the Golden Age, a period during which Danish art moved towards a more realistic style, relying on inspiration both from French Realism and emerging photographic techniques. Gertner was born on 10 March 1818 to a craftsman at the Holmen naval base. He attended the Royal Danish Academy of Fine Arts from 1831 to 1837 where he was one of Christoffer Wilhelm Eckersberg, known as the farther of Goldn Age of Danish Painting. Eckersberg taught him a naturalistic approach to painting, but Gertner went much further with inspiration from French art and the emerging techniques of photography. His virtuosity in producing almost photographically precise portraits impressed many; in particular, his ability to reproduce textures and materials e crisp silk dresses, lustrous medals and jewellery, dark mahogany furniture, silky wallpapers, and soft carpets e won him much acclaim. Others, such as the influential art historian and critic Niels Lauritz Høyen, who opposed any foreign influence on Danish painting, disapproved of his style, preferring more sincere and sensitive portrayals. He was a professor at the Academy from 1858.   Related Paintings of Johan Vilhelm Gertner :. | Street Scene | Paesaggio | Hl. Matthaus Evangelist und der Engel | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 155. | Four Demons |
Related Artists:
Jacques Hupin
French, 000-1680
MIJN, George van der
Flemish Painter, 1719-1783
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .